Final Liberation: Warhammer 40,000 Epic (PC, 1997)
Graphics-6.5 Sound-7.5 Control-8 Challenge-6.5
Level Design-7.5 Frustration-7.5 Fun-7.5 Originality-7
Overall Score-7
+
Some interesting weapons (vortex missile, plasma shield, lifta droppa weapon, barrage missiles) and unit types (titans, fliers), many different units, very customizable and large armies (buy up to four companies (4 squadrons à 4-20 units) per army)
Destructible buildings
Decent variation on battle backgrounds
Good length (only one campaign though)
Campaign and Skirmish
Codex (bestiary) for all units available on the fly
Difficulty options
Speed options
Gain new companies after decisive battles
Good balance between factions
Fairly deep combat system (morale system action points, overwatch, fliers and infantry transporters)
Income per turn is increased the more map locations you capture
Multiple endings
+/-
Save anywhere
The enemy's armies are never larger than yours (campaign mode)
Battle outcomes can get pretty random (low hit percentages for most units)
FMV cutscenes after important battles (some hilarious VA)
Troop morale and grabbing “strategic positions” are more important than killing the most troops (you can be winning the battle but still lose if you don’t take 1 (out of 2) position in less than around 16 turns)
-
Only Imperials and Space Marines are playable in single player and only one more race is available in skirmish battles (Orks) – other races are mentioned in the Codex but were never added
Lacks some of the depth from the table top game (troop equipment options, strategy cards, grenades, heroes)
Some minor bugs (selection boxes, infantry getting cloned for 1 turn, "this unit has already moved" - when the unit is routed?)
Primitive animation (weapon effects are mostly underwhelming)
Pretty sterile lookign graphics with few colors used
Lacks a sense of progression. It's pretty much halted about midway through the campaign because you’ve already gained every troop type available
The CPU rarely counter attacks
Trial & error (mechanics – the turorial sucks, you never know what you’re going to face before entering battle)
Somewhat primitive and ugly interface (can’t scroll via keyboard during deployment, scrolling starts too slow then gets too fast; can’t re-check weapon range after having spent a units AP; the game auto-selects the next unit after moving infantry into a transport; moving very large units can get difficult because they obscure the ground tiles behind them)
Repetitive - lacks the mission variety from the tabletop (no holdouts, capture the flag, destroy a specific target or escort missions)
Some overpowered units (deathstrike with warp misiles, fighta bommaz, bombardiers vs. Orks, lifta droppas)
The AI sometimes acts pretty stupidly
Destroyed vehicles block movement (gets annoying in city areas if you're using bigger units)
Review in Swedish:
Klarat single player-kampanjen och bortsett från ett par nivåer var det skitlätt. Spelet är visserligen lite knepigt till en början, tutorialen är inget vidare och allt i interfacet och spelmekaniken känns inte helt intuitivt. T.ex. så är varje bana upplagd så att man bara har ett litet hum om vad man kommer att möta (via en kortfattad områdesbeskrivning), så jag tvingas börja varje strid med att reka fienden och sedan ladda om sparningen om jag valt fel trupper.
Men när jag väl lärt mig allt sitter jag och knapprar på hotkeys och får upp ett riktigt fint flyt. Att testa olika kombinationer av arméer (man kan få till gigantiska strider om man tar sig tid att samla resurser, då motståndaren är ganska passiv) blir snabbt beroendeframkallande och jag sitter i timmar i sträck trots att varje scenario egentligen går ut på samma sak: döda eller bli dödad.
Det här är inte en helt trogen digitalisering av tabletop-spelet, utöver saknade scenarion så har man avsevärt mindre kontroll över vad alla enheter är utrustade med och det finns inga övermänskliga hjältekaraktärer. Strategy cards och psykers lyser även de med sin frånvaro och det sistnämnda är kanske det jag saknar mest.
Allt annat verkar dock vara intakt och resultatet blir ett av de mer komplexa och balanserade TBS-spelen från den här tiden, där saker som line of sight, cover och truppmoral spelar en stor roll i varje strid. Bland mängder av enheter är det bara ett fåtal som känns OP såhär efter en genomspelning, och då kartorna är så stora hamnar de mer närstridsorienterade Orkerna ibland i underläge.
Var egentligen bara en bana som jag fastnade på, där Orkerna har flygplan som har för bra räckvidd och hastighet för att jag ska kunna skjuta dem. Enda lösningen var att lura AI:n genom att sätta Deathstrike-artilleri bakom mitt anti-air, vilket de tydligen dras till som bin till socker oavsett vad som kommer emellan.
Det största problemet med spelets utmaning är nog att fienden aldrig kan ha en större/dyrare styrka än spelaren, snarare är det ofta tvärtom, så man kan ibland tjäna på att inte använda stora arméer och liksom tvinga datorn till att använda de enheter man vet att man lätt kan kontra.
Av ett in-game Codex (en slags översikt över alla raser och enheter) att döma hade SSI planerat att lägga till fler raser än människor och Orks. Tyvärr blev det inte så, man kan bara spela som Imperial Guard/Ultramarines i en kampanj och omspelsvärdet är därför inte det bästa med bara en världskarta och två svårighetsgrader.
I slutändan är det ändå ett helt okej tidsfördriv för den som suktar efter något mer i tabletop-stilen än vad Dawn of War erjubder.
Level Design-7.5 Frustration-7.5 Fun-7.5 Originality-7
Overall Score-7
+
Some interesting weapons (vortex missile, plasma shield, lifta droppa weapon, barrage missiles) and unit types (titans, fliers), many different units, very customizable and large armies (buy up to four companies (4 squadrons à 4-20 units) per army)
Destructible buildings
Decent variation on battle backgrounds
Good length (only one campaign though)
Campaign and Skirmish
Codex (bestiary) for all units available on the fly
Difficulty options
Speed options
Gain new companies after decisive battles
Good balance between factions
Fairly deep combat system (morale system action points, overwatch, fliers and infantry transporters)
Income per turn is increased the more map locations you capture
Multiple endings
+/-
Save anywhere
The enemy's armies are never larger than yours (campaign mode)
Battle outcomes can get pretty random (low hit percentages for most units)
FMV cutscenes after important battles (some hilarious VA)
Troop morale and grabbing “strategic positions” are more important than killing the most troops (you can be winning the battle but still lose if you don’t take 1 (out of 2) position in less than around 16 turns)
-
Only Imperials and Space Marines are playable in single player and only one more race is available in skirmish battles (Orks) – other races are mentioned in the Codex but were never added
Lacks some of the depth from the table top game (troop equipment options, strategy cards, grenades, heroes)
Some minor bugs (selection boxes, infantry getting cloned for 1 turn, "this unit has already moved" - when the unit is routed?)
Primitive animation (weapon effects are mostly underwhelming)
Pretty sterile lookign graphics with few colors used
Lacks a sense of progression. It's pretty much halted about midway through the campaign because you’ve already gained every troop type available
The CPU rarely counter attacks
Trial & error (mechanics – the turorial sucks, you never know what you’re going to face before entering battle)
Somewhat primitive and ugly interface (can’t scroll via keyboard during deployment, scrolling starts too slow then gets too fast; can’t re-check weapon range after having spent a units AP; the game auto-selects the next unit after moving infantry into a transport; moving very large units can get difficult because they obscure the ground tiles behind them)
Repetitive - lacks the mission variety from the tabletop (no holdouts, capture the flag, destroy a specific target or escort missions)
Some overpowered units (deathstrike with warp misiles, fighta bommaz, bombardiers vs. Orks, lifta droppas)
The AI sometimes acts pretty stupidly
Destroyed vehicles block movement (gets annoying in city areas if you're using bigger units)
Review in Swedish:
Klarat single player-kampanjen och bortsett från ett par nivåer var det skitlätt. Spelet är visserligen lite knepigt till en början, tutorialen är inget vidare och allt i interfacet och spelmekaniken känns inte helt intuitivt. T.ex. så är varje bana upplagd så att man bara har ett litet hum om vad man kommer att möta (via en kortfattad områdesbeskrivning), så jag tvingas börja varje strid med att reka fienden och sedan ladda om sparningen om jag valt fel trupper.
Men när jag väl lärt mig allt sitter jag och knapprar på hotkeys och får upp ett riktigt fint flyt. Att testa olika kombinationer av arméer (man kan få till gigantiska strider om man tar sig tid att samla resurser, då motståndaren är ganska passiv) blir snabbt beroendeframkallande och jag sitter i timmar i sträck trots att varje scenario egentligen går ut på samma sak: döda eller bli dödad.
Det här är inte en helt trogen digitalisering av tabletop-spelet, utöver saknade scenarion så har man avsevärt mindre kontroll över vad alla enheter är utrustade med och det finns inga övermänskliga hjältekaraktärer. Strategy cards och psykers lyser även de med sin frånvaro och det sistnämnda är kanske det jag saknar mest.
Allt annat verkar dock vara intakt och resultatet blir ett av de mer komplexa och balanserade TBS-spelen från den här tiden, där saker som line of sight, cover och truppmoral spelar en stor roll i varje strid. Bland mängder av enheter är det bara ett fåtal som känns OP såhär efter en genomspelning, och då kartorna är så stora hamnar de mer närstridsorienterade Orkerna ibland i underläge.
Var egentligen bara en bana som jag fastnade på, där Orkerna har flygplan som har för bra räckvidd och hastighet för att jag ska kunna skjuta dem. Enda lösningen var att lura AI:n genom att sätta Deathstrike-artilleri bakom mitt anti-air, vilket de tydligen dras till som bin till socker oavsett vad som kommer emellan.
Det största problemet med spelets utmaning är nog att fienden aldrig kan ha en större/dyrare styrka än spelaren, snarare är det ofta tvärtom, så man kan ibland tjäna på att inte använda stora arméer och liksom tvinga datorn till att använda de enheter man vet att man lätt kan kontra.
Av ett in-game Codex (en slags översikt över alla raser och enheter) att döma hade SSI planerat att lägga till fler raser än människor och Orks. Tyvärr blev det inte så, man kan bara spela som Imperial Guard/Ultramarines i en kampanj och omspelsvärdet är därför inte det bästa med bara en världskarta och två svårighetsgrader.
I slutändan är det ändå ett helt okej tidsfördriv för den som suktar efter något mer i tabletop-stilen än vad Dawn of War erjubder.