Kickle Cubicle (NES, 1990)
Graphics-7.5 Sound-7 Control-9 Challenge-6.5 (8+) Story-4
Level Design-7 (8) Frustration-7 (7.5) Fun-7 (8) Originality-5
Overall Score-7.5
(special world in paranthesis)
+
Some nice effects (boss intro cutscenes)
Some good puzzles (world 3 onwards, special worlds)
Some interesting mechanics (springs, swinghammer)
Good use of colour
Good length (40+ levels)
Password save (fairly short too)
Pengo/mole mania style gameplay
Unlockable extra worlds
+/-
Might've been interesting in 2-player
Some levels become much easier when you can pause
-
Uneven difficulty
Starts slow and doesn't really become challenging until the third world
Some non-intuitive mechanics (skunks can't be pushed when frozen, swinghammer)
Repetitive
Lame dialogue
Somewhat generic character designs
All worlds look pretty much the same until their respective boss
No difficulty options
Some flicker (level 4-1)
Comment:
Spelet känns i början mer än lovligt likt Pengo, och hela de första två, nästan tre världarna (ungefär 30 banor) bjuder på minimalt med utmaning och pusslande. Spelet är i stort sett skittråkigt. Men så börjar det hända saker, pusslen blir smartare och man börjar leka runt med spelmekaniken på ett mer intressant sätt än tidigare. Värld 4 och 5 är faktiskt roliga. Visserligen ser jag lösningen nästan direkt på alla banor, men spelet är mer actionorienterat än exempelvis Lolo och att genomföra ett moment är ofta svårare än det ser ut.
Sedan tar spelet slut, precis när det hunnit blomma upp. Som tur är låser man efter credits upp Special World, och här blir det klurigt på riktigt. Det är där jag är just nu, nöjd med att jag tragglade mig igenom den undermåliga första halvan av spelet. En oslipad diamant.
Level Design-7 (8) Frustration-7 (7.5) Fun-7 (8) Originality-5
Overall Score-7.5
(special world in paranthesis)
+
Some nice effects (boss intro cutscenes)
Some good puzzles (world 3 onwards, special worlds)
Some interesting mechanics (springs, swinghammer)
Good use of colour
Good length (40+ levels)
Password save (fairly short too)
Pengo/mole mania style gameplay
Unlockable extra worlds
+/-
Might've been interesting in 2-player
Some levels become much easier when you can pause
-
Uneven difficulty
Starts slow and doesn't really become challenging until the third world
Some non-intuitive mechanics (skunks can't be pushed when frozen, swinghammer)
Repetitive
Lame dialogue
Somewhat generic character designs
All worlds look pretty much the same until their respective boss
No difficulty options
Some flicker (level 4-1)
Comment:
Spelet känns i början mer än lovligt likt Pengo, och hela de första två, nästan tre världarna (ungefär 30 banor) bjuder på minimalt med utmaning och pusslande. Spelet är i stort sett skittråkigt. Men så börjar det hända saker, pusslen blir smartare och man börjar leka runt med spelmekaniken på ett mer intressant sätt än tidigare. Värld 4 och 5 är faktiskt roliga. Visserligen ser jag lösningen nästan direkt på alla banor, men spelet är mer actionorienterat än exempelvis Lolo och att genomföra ett moment är ofta svårare än det ser ut.
Sedan tar spelet slut, precis när det hunnit blomma upp. Som tur är låser man efter credits upp Special World, och här blir det klurigt på riktigt. Det är där jag är just nu, nöjd med att jag tragglade mig igenom den undermåliga första halvan av spelet. En oslipad diamant.