Donkey Kong Country (SNES, 1994)
Graphics-8.5 Sound-9 Control-8 Challenge-7
Level Design-8 Frustration-7.5 Fun-8.5 Originality-6
Overall Score-8.5
+
Lots of levels and secrets
Fast paced
Bonus games
Two different characters
Animal helpers (frog, swordfish, parrot, ostrich, rhino)
Great jungle atmosphere
Pretty impressive presentation (mostly expressive pre-rendered models that didn't look generic, ambient sounds, lighting and weather effects
Minimalistic interface (disappears when you’re not collecting anything)
Switch between the characters on the fly
Some stages with alternate (high/low) paths
Good final boss fight (with a faux ending before its final pattern)
Save feature
Cranky Kong (the original Donkey Kong, amusingly grumpy old man who hands out clues to discovering secrets)
Can ride on rolling barrels
+/-
No time limit (except for in the animal bonus stages)
Very easy to rack up extra lives
Unbeaten enemies respawn at the same spot if you move one screen away
Barrel shooting mechanic seems borrowed from Sonic (variations on it go back to Sonic 1's scrap brain zone (wheels), sonic 2's casino night zone (flippers) and sonic 3 & knuckles' hydrocity (zip line/conveyor belt), carnival night (cannons and wheels) and death egg zones (anti-gravity rooms))
-
Some trial & error (mine cart rides, some bosses, chase sequences, stop and go station, hidden area entrances)
Large character sprites + fast pace + low res = small margin for error
A bit repetitive (repeated bosses and themes)
Somewhat floaty controls and scrolling (less reaction time, can’t look up/down to adjust quickly)
Somewhat sloppy hit detection
Diddy is much more useful than Donkey
Pathetic bosses overall
No difficulty options
Some automated parts (see Sonic)
Collected lives aren't saved (when loading a game you're back at 5 lives)
An opened entrance to a bonus stage closes again if you move just a screen away
Cranky repeats the same clue at times and you need to revisit him over and over because the game only gives him a few lines each time (these are also timed so you can easily miss details in the clues)
Jump height control is better when carrying a barrel
You’re sometimes teleported some ways back into the current stage after beating a bonus stage instead of where you entered it
One problem with the hidden interface is that you can’t check your stats when you want to
Some graphical nuisances (somehow the weather is always the same at Candy’s save point, some jumping enemies don’t have a jump animation)
One tedious factory stage with the lights going on and off
Comment in Swedish:
Läste vad jag trodde var en trollningstråd på Neogaf som sågade spelet, men då en del intressant diskussion uppstod blev jag sporrad att spela om det. Var ändå flera år sen sist.
Och TS var ju inte helt off då hit detection och framför allt scrollningen är rätt slarviga och leder till en del onödig död alternativt gravt sänkt tempo tills du memoriserat banorna. Det fullkomligen regnar extraliv över dig dock, så att få spela om från förra sparningen är det egentligen aldrig någon risk för. Tycker även det finns en fin rytm i de flesta banor som inte är alltför svår att hitta, och att det känns väldigt tydligt när en bana är på väg mot sitt slut, som när det slutar regna på en bana eller som på första gruvvagnsbanan där du luras till att slappna av för att sedan möta en sista fiende precis innan utgången.
Andra små egenheter att störa sig på är hur du bara har tillfredsställande kontroll över hopphöjden om du håller i en tunna, och att det bara går att byta karaktär om du står på plan, fast mark. Något jag inte tänkt på innan är hur tunnorna du skjuts ur känns väldigt Sonic, men Rare utvecklar ändå idén på ett bra sätt.
Men nä. Hade vart kul att instämma då det är en rätt överskattad serie spel, men jag hade fortfarande riktigt kul emellanåt.
Bäst: Stop & Go Station, Tanked Up Trouble, gruvvagnsbanorna och att rida på rullande tunnor eller noshörningar. Väderövergångarna i första världen ger mig fortfarande en skön, varm känsla i kroppen.
? Vid Candy's sparningspunkt är det tydligen alltid varmt och soligt.
Sämst: De flesta bossarna fram tills slutstriden, Poison Pond, Blackout Basement, och att Donkey känns som en sidekick snarare än huvudkaraktären då han nästan aldrig är fördelaktig att spela som. Men kanske främst att det inte känns alls lika fantasieggande och levande som när jag var liten.
Level Design-8 Frustration-7.5 Fun-8.5 Originality-6
Overall Score-8.5
+
Lots of levels and secrets
Fast paced
Bonus games
Two different characters
Animal helpers (frog, swordfish, parrot, ostrich, rhino)
Great jungle atmosphere
Pretty impressive presentation (mostly expressive pre-rendered models that didn't look generic, ambient sounds, lighting and weather effects
Minimalistic interface (disappears when you’re not collecting anything)
Switch between the characters on the fly
Some stages with alternate (high/low) paths
Good final boss fight (with a faux ending before its final pattern)
Save feature
Cranky Kong (the original Donkey Kong, amusingly grumpy old man who hands out clues to discovering secrets)
Can ride on rolling barrels
+/-
No time limit (except for in the animal bonus stages)
Very easy to rack up extra lives
Unbeaten enemies respawn at the same spot if you move one screen away
Barrel shooting mechanic seems borrowed from Sonic (variations on it go back to Sonic 1's scrap brain zone (wheels), sonic 2's casino night zone (flippers) and sonic 3 & knuckles' hydrocity (zip line/conveyor belt), carnival night (cannons and wheels) and death egg zones (anti-gravity rooms))
-
Some trial & error (mine cart rides, some bosses, chase sequences, stop and go station, hidden area entrances)
Large character sprites + fast pace + low res = small margin for error
A bit repetitive (repeated bosses and themes)
Somewhat floaty controls and scrolling (less reaction time, can’t look up/down to adjust quickly)
Somewhat sloppy hit detection
Diddy is much more useful than Donkey
Pathetic bosses overall
No difficulty options
Some automated parts (see Sonic)
Collected lives aren't saved (when loading a game you're back at 5 lives)
An opened entrance to a bonus stage closes again if you move just a screen away
Cranky repeats the same clue at times and you need to revisit him over and over because the game only gives him a few lines each time (these are also timed so you can easily miss details in the clues)
Jump height control is better when carrying a barrel
You’re sometimes teleported some ways back into the current stage after beating a bonus stage instead of where you entered it
One problem with the hidden interface is that you can’t check your stats when you want to
Some graphical nuisances (somehow the weather is always the same at Candy’s save point, some jumping enemies don’t have a jump animation)
One tedious factory stage with the lights going on and off
Comment in Swedish:
Läste vad jag trodde var en trollningstråd på Neogaf som sågade spelet, men då en del intressant diskussion uppstod blev jag sporrad att spela om det. Var ändå flera år sen sist.
Och TS var ju inte helt off då hit detection och framför allt scrollningen är rätt slarviga och leder till en del onödig död alternativt gravt sänkt tempo tills du memoriserat banorna. Det fullkomligen regnar extraliv över dig dock, så att få spela om från förra sparningen är det egentligen aldrig någon risk för. Tycker även det finns en fin rytm i de flesta banor som inte är alltför svår att hitta, och att det känns väldigt tydligt när en bana är på väg mot sitt slut, som när det slutar regna på en bana eller som på första gruvvagnsbanan där du luras till att slappna av för att sedan möta en sista fiende precis innan utgången.
Andra små egenheter att störa sig på är hur du bara har tillfredsställande kontroll över hopphöjden om du håller i en tunna, och att det bara går att byta karaktär om du står på plan, fast mark. Något jag inte tänkt på innan är hur tunnorna du skjuts ur känns väldigt Sonic, men Rare utvecklar ändå idén på ett bra sätt.
Men nä. Hade vart kul att instämma då det är en rätt överskattad serie spel, men jag hade fortfarande riktigt kul emellanåt.
Bäst: Stop & Go Station, Tanked Up Trouble, gruvvagnsbanorna och att rida på rullande tunnor eller noshörningar. Väderövergångarna i första världen ger mig fortfarande en skön, varm känsla i kroppen.
? Vid Candy's sparningspunkt är det tydligen alltid varmt och soligt.
Sämst: De flesta bossarna fram tills slutstriden, Poison Pond, Blackout Basement, och att Donkey känns som en sidekick snarare än huvudkaraktären då han nästan aldrig är fördelaktig att spela som. Men kanske främst att det inte känns alls lika fantasieggande och levande som när jag var liten.