Bulk Slash (SAT, 1997)
Graphics-8 Sound-8.5 Control-8 Challenge-7.5 Story-?
Level Design-8 Frustration-6.5 Fun-8 Originality-6.5
Overall Score-8
+
Control a mech/airplane hybrid
Fun weapons (flame thrower, homing laser, machine gun)
Charge shot/missile barrage
Colorful and lighthearted
Choose your own path (1-3, 4-6 etc)
Lock on to enemies (but only bosses)
Huge bosses
Good enemy variety
Unlimited continues
You can strafe (but you need to be moving before starting to shoot)
Difficulty options, some destructible scenery, use a sword for melee combat, ranking system (timed levels, killing several enemies at once is rewarded with bonus points and a shoutout), unlockable extras (three pictures?), multiple endings, decent variation (missions: escort, bomb deployment, find the key, maze, search and destroy)
-
Annoying voices on most assistants (you can turn them off?, or not pick any of them up)
Assistant doesn't point you to the next target often enough
No way to speed up in mech form?
Mostly easy bosses (fly away, turn around and shoot, repeat)
A bit short (7 stages)
A lot of low-res sprite graphics (some with thick black contours)
Platform jumping is a bit awkward because you can't look down while in the air
Short draw distance
Your mech turns around quite slowly
Some trial & error (traps in indoors levels, some bosses)
Homing weapon on ship is overpowered
Review in Swedish:
En snabb och färgstark TPS från Hudson, komplett med fysiskt omöjliga mechas och ett ösigt pudelrock-soundtrack. Sju banor bjuder det på, med ett och annat intressant uppdrag som eskortering och bombplantering. Oftast handlar det förstås om att spränga saker, och helst så många som möjligt samtidigt för bonuspoäng. Bossarna är stora och ser tuffa ut, men oftast funkar samma hit and run-taktik som på Star Fox 64:s ickescrollande banor.
Själva banorna kan bli knepigare, och det händer att kontrollen inte riktigt räcker till alla gånger. Man kan inte titta nedåt efter att ha påbörjat ett hopp, och att vända sig om tar längre tid än vad som känns rimligt för ett actionspel av det här slaget, med flera snabba fiender. Här hjälper dock radarsystemet att förbereda en på det mesta, åtminstone i de öppnare utomhusbanorna. I övrigt är kontrollen i stort sett fläckfri, och det är en njutning att få till mer komplicerade moves på följd. Den roligaste taktiken är att på håll transformera sig till flygplan, dyka ner på en fiendeposition, låsa in sig på ett gäng robotar och fyra av målsökande missiler, för att sedan bli en mecha igen och slå ut resterna i närstrid medan man använder sig av närliggande byggnader för att inte bli skjuten.
Under spelets gång plockar man upp kvinnliga assistenter som skriker med ljus röst i förtjusning eller förskräckelse över vad som händer på skärmen. Min favorit är tjejen som försöker sig på engelska (Shitt! Woundahool! Beautihool!). Övriga är mest jobbiga, men de har åtminstone en viktig funktion. Trycker man på L/R visar de vägen till nästa delmål i varje bana, och de låter dig låsa siktet på bossar. Har jag fattar rätt måste man hitta dem alla för att låsa upp det bästa slutet.
Sammanfattningsvis ett rätt ytligt spel med hög underhållningsfaktor, och precis vad jag behövde efter x antal timmar turbaserat i Fallout 2 och Shining Force 3. Gick fint att spela utan några språkkunskaper alls.
Level Design-8 Frustration-6.5 Fun-8 Originality-6.5
Overall Score-8
+
Control a mech/airplane hybrid
Fun weapons (flame thrower, homing laser, machine gun)
Charge shot/missile barrage
Colorful and lighthearted
Choose your own path (1-3, 4-6 etc)
Lock on to enemies (but only bosses)
Huge bosses
Good enemy variety
Unlimited continues
You can strafe (but you need to be moving before starting to shoot)
Difficulty options, some destructible scenery, use a sword for melee combat, ranking system (timed levels, killing several enemies at once is rewarded with bonus points and a shoutout), unlockable extras (three pictures?), multiple endings, decent variation (missions: escort, bomb deployment, find the key, maze, search and destroy)
-
Annoying voices on most assistants (you can turn them off?, or not pick any of them up)
Assistant doesn't point you to the next target often enough
No way to speed up in mech form?
Mostly easy bosses (fly away, turn around and shoot, repeat)
A bit short (7 stages)
A lot of low-res sprite graphics (some with thick black contours)
Platform jumping is a bit awkward because you can't look down while in the air
Short draw distance
Your mech turns around quite slowly
Some trial & error (traps in indoors levels, some bosses)
Homing weapon on ship is overpowered
Review in Swedish:
En snabb och färgstark TPS från Hudson, komplett med fysiskt omöjliga mechas och ett ösigt pudelrock-soundtrack. Sju banor bjuder det på, med ett och annat intressant uppdrag som eskortering och bombplantering. Oftast handlar det förstås om att spränga saker, och helst så många som möjligt samtidigt för bonuspoäng. Bossarna är stora och ser tuffa ut, men oftast funkar samma hit and run-taktik som på Star Fox 64:s ickescrollande banor.
Själva banorna kan bli knepigare, och det händer att kontrollen inte riktigt räcker till alla gånger. Man kan inte titta nedåt efter att ha påbörjat ett hopp, och att vända sig om tar längre tid än vad som känns rimligt för ett actionspel av det här slaget, med flera snabba fiender. Här hjälper dock radarsystemet att förbereda en på det mesta, åtminstone i de öppnare utomhusbanorna. I övrigt är kontrollen i stort sett fläckfri, och det är en njutning att få till mer komplicerade moves på följd. Den roligaste taktiken är att på håll transformera sig till flygplan, dyka ner på en fiendeposition, låsa in sig på ett gäng robotar och fyra av målsökande missiler, för att sedan bli en mecha igen och slå ut resterna i närstrid medan man använder sig av närliggande byggnader för att inte bli skjuten.
Under spelets gång plockar man upp kvinnliga assistenter som skriker med ljus röst i förtjusning eller förskräckelse över vad som händer på skärmen. Min favorit är tjejen som försöker sig på engelska (Shitt! Woundahool! Beautihool!). Övriga är mest jobbiga, men de har åtminstone en viktig funktion. Trycker man på L/R visar de vägen till nästa delmål i varje bana, och de låter dig låsa siktet på bossar. Har jag fattar rätt måste man hitta dem alla för att låsa upp det bästa slutet.
Sammanfattningsvis ett rätt ytligt spel med hög underhållningsfaktor, och precis vad jag behövde efter x antal timmar turbaserat i Fallout 2 och Shining Force 3. Gick fint att spela utan några språkkunskaper alls.