Beneath a Steel Sky (PC, 1994)
Graphics-8.5 Sound-8 Control-7 Challenge-7 Story-6.5
Level Design-6.5 Frustration-8 Fun-7 Originality-6
Overall Score-7
+
Great art direction, nice cutscenes (done like an 80s comic strip)
Interesting dystopian/cyberpunk theme (based on 1984 and a brave new world)
Some memorable characters (Joey, Lamb, Hobbins)
Good sense of humour (dark, sarcastic, silly, sexual)
Great voice acting for the time (the delivery in emotional scenes with Robert/Anita/Richard isn't that good)
Cultural references to Australia, good animation (deaths, some nice effects)
Virtual reality/LINC-space segment
Some good puzzles (the dog, linc-space)
+/-
Can't threaten or directly use violence against people
Can't ask just anybody about recent happenings/what you're looking for - like Anita's murder or the Subway
Some puzzles can't be solved until much later on
-
Some obtuse puzzles which don't make sense (grappling hook (find cable and anchor, offer Lamb a holiday - I thought you got the ticket to get to the ground yourself?, getting into Lambs apartment - you have to wait around near the elevator for over a minute to even notice his problem and besides how does he have the authority to grant access to it when he can't even use the elevator?) into security building, use an ID card to get into the subway - how were you supposed to figure this out without seeing the lock in detail?,
having to repeat dialogue at some points to get the option you want (getting Joey to help with the Transport robot early on), some items you need are barely noticeable such as the cable)
Backtracking
Having to wait for Joey and other characters to arrive at your position
Too little in the way of dialogue creating gaps (also limits ways in which to solve puzzles or get clues as you can't ask just anybody about what you want)
Some script lines don't really fit with the situation or the character saying them
Some item usage could've been automated (card scans for every elevator/terminal/linc use)
Inconsistent interaction with the environment (some doors and seemingly interesting objects can't be checked)
Some items are hard to spot (tongs, Anita's card - because it seems unlikely it would end up there, the rope on the spring device on ground level, the lock on the door to the subway, putty/plastic explosive)
Joey breaks his second shell in a really stupid manner
Trial & error (collapsing tunnel, some dialogue choices disappear if choosing the wrong path (court), linc-space tool mechanics, using an ID card to get into a door locked with a regular key - there's such a key placed early on to lead you astray as you can't get it and there's no point to it being in the game; the ID card Terminal functions are irreversible; figuring out what both the electrical switches to the far left on the top floor do, dialogue choices in the finale), can't combine all Linc-space tools to a single ID Card, some actions and dialogue lack sound, short for an adventure game, plot holes and devices (most people in the game are very gullible and not reluctant at all about telling you their secrets; Potts is oblivious to the murders; why does Linc do such a shitty job of bringing you to it alive? Which side are the androids on?; characters waiting for you to do something when logically they should've been on your ass the whole game through), unsolvable puzzles (locked cabinet in cathedral, items in factory, code in Hobbins place)
Review (Swedish):
Ett spel som vann över mig med sitt tema och humor mer än hur det var att spela. Därmed inte sagt att det är någon katastrof i speldesign, långt därifrån. Interfacet står sig bra än idag, intuitivt och hyfsat smidigt att använda sånär som på bökandet med olika ID-kort. Världen är lättöverskådlig trots bristen på kartor, och pusslen känns överlag logiska.
Överlag, för några pussel är väldigt långsökta. Kan ta ett exempel på ett sådant, som jag inte riktigt får att gå ihop. Man är på väg ut ur staden, via marknivån. Man får på plan 1 tag i en biljett för en rundtur av staden, ett bra tillfälle att hitta en flyktväg. Men man kan inte använda den, utan för att komma vidare ska man tillbaks till plan 2 (nära början av spelet) för att ge biljetten till en av spelets mindre vänliga karaktärer, som man dessutom måste leta efter då han ständigt vandrar runt. Man får ingen hint om det här. I gengäld för biljetten får man en rundtur i fabriken på plan 2 istället, vilket på något vänster leder till att en annan karaktär, Potts, slutar hindra en från att nå högra delen av fabriken. Där du möter spionen Anita och kan komma vidare med... att ge Linc ett virus? Och här någonstans blir detta målet istället för att komma ut ur staden.
Oftast när det kärvar så kommer man vidare genom att backtracka, testa alla föremål och prata med alla en gång till. Då är det tacksamt att spelvärlden är rätt liten, men det blir ändå drygt att tvingas vänta på roboten Joey, eller på fabrikschefen Lamb som man tyvärr måste befatta sig med i ännu ett lite långsökt pussel. Här fick jag visserligen användning för hastighetsinställningen, men hade hellre sett en snyggare lösning som inte kräver att man går in i några separata menyer.
En sak som snabbt blir irriterande när jag spelar är hur drygt det kan vara att hitta föremål, eller lägga märke till små detaljer i omgivningen. Krävs att man i princip scannar av hela skärmen med muspekaren för att se vissa saker, och jag som är ovan äventyrsspelare fastnade säkert en två, tre gånger bara pga detta. Bortsett från detta är grafiken klanderfri, med stilsäkert handmålade bakgrunder och detaljerade, uttrycksfullt animerade sprites. Spelet har ett genomgående cyberpunktema och drar inspiration från klassiska böcker och filmer i genren, men lyckas ändå ha sin egen identitet, mycket tack vare Dave Gibbons som bidragit med serietidnings-introt och bakgrundsgrafiken.
De flesta karaktärerna är enkla, karikatyrartade filurer som känns mer som verktyg för att skapa pussel eller komiska situationer, snarare än människor som lever i den dystopiska värld spelet målar upp. Inget jag ser som negativt här, det funkar rätt bra sett till spelvärldens omfång. Det jag däremot har problem med är hur löjligt godtrogna alla är. Jag försökte verkligen, men det finns extremt få situationer där man kan göra någon förbannad eller ens misstänksam till den grad att de slutar samarbeta. Det känns liksom lite artificiellt, och jag får ibland svårt att leva mig in i spelet.
Men som sagt, humorn gör mycket för att jag ska fortsätta spela och den håller hög nivå nästan rakt igenom Beneath a Steel Sky. Sarkasmer och samhällskommentarer varvas med råare humor, och tillsammans med musiken får de en ganska karg spelvärld att kännas inbjudande och rentav mysig. Röstskådespelet är över förväntan, speciellt Joey och Foster har många snyggt levererade repliker och bredden i karaktärsgalleriet är imponerande. Enda punkten jag känner att det sviktar på här är i mer känslosamma scener med Foster, där han låter lika inlevelsefull som en träbit.
Musiken är, bortsett från några alltför korta loopar i början, riktigt bra. Vet inte vilken version jag föredrar, PC-spelet som verkar använda någon version av Adlib sticker ut mer och de minimalistiska arrangemangen funkar ibland bättre med de primitiva ljuden. Favoriten i bägge är det futuristiskt svävande Linc Space-temat. Det är även i Linc Space jag har som roligast då det bjuder på ett par mönster- och timingbaserade pussel som bryter av från övriga spelet. Hade gärna sätt mer sådant.
Har alltid varit skeptisk till äventyrsspel av den här typen, så det här är faktiskt första spelet jag klarar. BASS är kanske inte den bästa introduktionen till peka & klicka, men känner ändå att genren växt för mig en aning.
Level Design-6.5 Frustration-8 Fun-7 Originality-6
Overall Score-7
+
Great art direction, nice cutscenes (done like an 80s comic strip)
Interesting dystopian/cyberpunk theme (based on 1984 and a brave new world)
Some memorable characters (Joey, Lamb, Hobbins)
Good sense of humour (dark, sarcastic, silly, sexual)
Great voice acting for the time (the delivery in emotional scenes with Robert/Anita/Richard isn't that good)
Cultural references to Australia, good animation (deaths, some nice effects)
Virtual reality/LINC-space segment
Some good puzzles (the dog, linc-space)
+/-
Can't threaten or directly use violence against people
Can't ask just anybody about recent happenings/what you're looking for - like Anita's murder or the Subway
Some puzzles can't be solved until much later on
-
Some obtuse puzzles which don't make sense (grappling hook (find cable and anchor, offer Lamb a holiday - I thought you got the ticket to get to the ground yourself?, getting into Lambs apartment - you have to wait around near the elevator for over a minute to even notice his problem and besides how does he have the authority to grant access to it when he can't even use the elevator?) into security building, use an ID card to get into the subway - how were you supposed to figure this out without seeing the lock in detail?,
having to repeat dialogue at some points to get the option you want (getting Joey to help with the Transport robot early on), some items you need are barely noticeable such as the cable)
Backtracking
Having to wait for Joey and other characters to arrive at your position
Too little in the way of dialogue creating gaps (also limits ways in which to solve puzzles or get clues as you can't ask just anybody about what you want)
Some script lines don't really fit with the situation or the character saying them
Some item usage could've been automated (card scans for every elevator/terminal/linc use)
Inconsistent interaction with the environment (some doors and seemingly interesting objects can't be checked)
Some items are hard to spot (tongs, Anita's card - because it seems unlikely it would end up there, the rope on the spring device on ground level, the lock on the door to the subway, putty/plastic explosive)
Joey breaks his second shell in a really stupid manner
Trial & error (collapsing tunnel, some dialogue choices disappear if choosing the wrong path (court), linc-space tool mechanics, using an ID card to get into a door locked with a regular key - there's such a key placed early on to lead you astray as you can't get it and there's no point to it being in the game; the ID card Terminal functions are irreversible; figuring out what both the electrical switches to the far left on the top floor do, dialogue choices in the finale), can't combine all Linc-space tools to a single ID Card, some actions and dialogue lack sound, short for an adventure game, plot holes and devices (most people in the game are very gullible and not reluctant at all about telling you their secrets; Potts is oblivious to the murders; why does Linc do such a shitty job of bringing you to it alive? Which side are the androids on?; characters waiting for you to do something when logically they should've been on your ass the whole game through), unsolvable puzzles (locked cabinet in cathedral, items in factory, code in Hobbins place)
Review (Swedish):
Ett spel som vann över mig med sitt tema och humor mer än hur det var att spela. Därmed inte sagt att det är någon katastrof i speldesign, långt därifrån. Interfacet står sig bra än idag, intuitivt och hyfsat smidigt att använda sånär som på bökandet med olika ID-kort. Världen är lättöverskådlig trots bristen på kartor, och pusslen känns överlag logiska.
Överlag, för några pussel är väldigt långsökta. Kan ta ett exempel på ett sådant, som jag inte riktigt får att gå ihop. Man är på väg ut ur staden, via marknivån. Man får på plan 1 tag i en biljett för en rundtur av staden, ett bra tillfälle att hitta en flyktväg. Men man kan inte använda den, utan för att komma vidare ska man tillbaks till plan 2 (nära början av spelet) för att ge biljetten till en av spelets mindre vänliga karaktärer, som man dessutom måste leta efter då han ständigt vandrar runt. Man får ingen hint om det här. I gengäld för biljetten får man en rundtur i fabriken på plan 2 istället, vilket på något vänster leder till att en annan karaktär, Potts, slutar hindra en från att nå högra delen av fabriken. Där du möter spionen Anita och kan komma vidare med... att ge Linc ett virus? Och här någonstans blir detta målet istället för att komma ut ur staden.
Oftast när det kärvar så kommer man vidare genom att backtracka, testa alla föremål och prata med alla en gång till. Då är det tacksamt att spelvärlden är rätt liten, men det blir ändå drygt att tvingas vänta på roboten Joey, eller på fabrikschefen Lamb som man tyvärr måste befatta sig med i ännu ett lite långsökt pussel. Här fick jag visserligen användning för hastighetsinställningen, men hade hellre sett en snyggare lösning som inte kräver att man går in i några separata menyer.
En sak som snabbt blir irriterande när jag spelar är hur drygt det kan vara att hitta föremål, eller lägga märke till små detaljer i omgivningen. Krävs att man i princip scannar av hela skärmen med muspekaren för att se vissa saker, och jag som är ovan äventyrsspelare fastnade säkert en två, tre gånger bara pga detta. Bortsett från detta är grafiken klanderfri, med stilsäkert handmålade bakgrunder och detaljerade, uttrycksfullt animerade sprites. Spelet har ett genomgående cyberpunktema och drar inspiration från klassiska böcker och filmer i genren, men lyckas ändå ha sin egen identitet, mycket tack vare Dave Gibbons som bidragit med serietidnings-introt och bakgrundsgrafiken.
De flesta karaktärerna är enkla, karikatyrartade filurer som känns mer som verktyg för att skapa pussel eller komiska situationer, snarare än människor som lever i den dystopiska värld spelet målar upp. Inget jag ser som negativt här, det funkar rätt bra sett till spelvärldens omfång. Det jag däremot har problem med är hur löjligt godtrogna alla är. Jag försökte verkligen, men det finns extremt få situationer där man kan göra någon förbannad eller ens misstänksam till den grad att de slutar samarbeta. Det känns liksom lite artificiellt, och jag får ibland svårt att leva mig in i spelet.
Men som sagt, humorn gör mycket för att jag ska fortsätta spela och den håller hög nivå nästan rakt igenom Beneath a Steel Sky. Sarkasmer och samhällskommentarer varvas med råare humor, och tillsammans med musiken får de en ganska karg spelvärld att kännas inbjudande och rentav mysig. Röstskådespelet är över förväntan, speciellt Joey och Foster har många snyggt levererade repliker och bredden i karaktärsgalleriet är imponerande. Enda punkten jag känner att det sviktar på här är i mer känslosamma scener med Foster, där han låter lika inlevelsefull som en träbit.
Musiken är, bortsett från några alltför korta loopar i början, riktigt bra. Vet inte vilken version jag föredrar, PC-spelet som verkar använda någon version av Adlib sticker ut mer och de minimalistiska arrangemangen funkar ibland bättre med de primitiva ljuden. Favoriten i bägge är det futuristiskt svävande Linc Space-temat. Det är även i Linc Space jag har som roligast då det bjuder på ett par mönster- och timingbaserade pussel som bryter av från övriga spelet. Hade gärna sätt mer sådant.
Har alltid varit skeptisk till äventyrsspel av den här typen, så det här är faktiskt första spelet jag klarar. BASS är kanske inte den bästa introduktionen till peka & klicka, men känner ändå att genren växt för mig en aning.