Air Zonk (PCE, 1992)
Graphics-8 Sound-9 Control-8 Challenge-7.5
Level Design-8 Frustration-7.5 Fun-8 Originality-6
Overall Score-8
+
Interesting art direction (reminiscent of ren & stimpy/90s cartoon network), mini-bosses, fun music, respawn on the spot, buddy system, decent variety, great bosses, smart bombs (with charge/cool down time), difficulty options, good length, power ups work like hit points, backburner helps remove cheap hits from the back (but also makes some parts too easy)
-
Somewhat sloppy hit detection (makes you miss power ups), you can't adjust your speed, poorly shaded sprites, some player and enemy bullets are identical, no weapon inventory (the mini-weapon is poor because it doesn't let you use bombs), busy backgrounds make it hard to tell things apart at times, some slowdown, somewhat uneven difficulty
Review in Swedish (12/08/08):
Plattformshjälten Bonk går cyber i ett Parodius för PC-Engine, typ. Riktigt charmig shooter med tre svårighetsgrader, bra bossar och roliga vapen.
Vapensystemet är simpelt, och hyfsat balanserat. Största dragningskraften ligger i hur vapnen ser ut (björnfällor borde finnas i fler spel), och att du kan få förstärkning av ett gäng olika medhjälpare som du antingen väljer själv eller låter spelet slumpa fram åt dig. Dessa är förvånansvärt effektiva mot bossarna, som oftast tar flera minuter att ha ihjäl om du är ensam. Går att ladda upp varje vapen, och håller du inne knappen en liten stund längre rapar Zonk ut en klassisk smart bomb. Gillar detta, då man tvingas ta en risk för att få rensa skärmen.
Utmaningsmässigt är det rätt förlåtande och slappt, man respawnar på stället efter ett förlorat liv, och kan ta ett par träffar om man uppgraderat Zonks vapen. Dessutom har Zonk en backburner installerad i foten, som tar hand om allt som kommer i närheten av hans bakdel. Förhindrar snyggt det klassiska problemet med fiender som "tar en bakifrån" för att man lagt sig för nära bakre delen av skärmen. Samtidigt gör det vissa passager alldeles för lätta, och utmaningsnivån går lite upp och ner spelet igenom.
Jag sa Parodius, men den grafiska stilen för tankarna mer åt Ren & Stimpy och cartoon network på 90-talet. Växte upp med det och gillar det, men vissa sprites ser verkligen ut som de blivit ritade av dagisbarn. Soundtracket består av fantastisk medryckande j-pop, PCE:n låter som en NES med dubbelt antal kanaler och jag älskar det.
Finns några brister. Bland annat blir skärmen alldeles för plåttrig när man möter bossar. Dina kulor ser ibland likadana ut som fiendens, och med lite slowdowns på det så händer det ofta att man dör och tänker "vad fan hände där egentligen?" Fast spelet skänker extraliv lite hursomhelst som motvikt till detta, och det blir inget jätteproblem förrän man ändrar till Hard mode. Hard mode var för mig helt omöjligt och jag kom inte ens förbi andra banan.
Ett större problem är Zonks hastighet, som inte går att justera. Så länge du vet vad fiendens nästa drag blir så funkar det hyfsat, men på de sista banorna blir man till en början träffad av det mesta. Jag hade även svårt att vänja mig vid spelets hit detection (träffytan är mindre än Zonk ser ut att vara), vilket ledde till några missade power ups.
Ändå är det ett av de bättre spelen jag spelat till formatet, hittills, och hade betydligt roligare med det här än jag har just nu med Blazing Lazers (bara ett par, tre nivåer in i det iofs).
Level Design-8 Frustration-7.5 Fun-8 Originality-6
Overall Score-8
+
Interesting art direction (reminiscent of ren & stimpy/90s cartoon network), mini-bosses, fun music, respawn on the spot, buddy system, decent variety, great bosses, smart bombs (with charge/cool down time), difficulty options, good length, power ups work like hit points, backburner helps remove cheap hits from the back (but also makes some parts too easy)
-
Somewhat sloppy hit detection (makes you miss power ups), you can't adjust your speed, poorly shaded sprites, some player and enemy bullets are identical, no weapon inventory (the mini-weapon is poor because it doesn't let you use bombs), busy backgrounds make it hard to tell things apart at times, some slowdown, somewhat uneven difficulty
Review in Swedish (12/08/08):
Plattformshjälten Bonk går cyber i ett Parodius för PC-Engine, typ. Riktigt charmig shooter med tre svårighetsgrader, bra bossar och roliga vapen.
Vapensystemet är simpelt, och hyfsat balanserat. Största dragningskraften ligger i hur vapnen ser ut (björnfällor borde finnas i fler spel), och att du kan få förstärkning av ett gäng olika medhjälpare som du antingen väljer själv eller låter spelet slumpa fram åt dig. Dessa är förvånansvärt effektiva mot bossarna, som oftast tar flera minuter att ha ihjäl om du är ensam. Går att ladda upp varje vapen, och håller du inne knappen en liten stund längre rapar Zonk ut en klassisk smart bomb. Gillar detta, då man tvingas ta en risk för att få rensa skärmen.
Utmaningsmässigt är det rätt förlåtande och slappt, man respawnar på stället efter ett förlorat liv, och kan ta ett par träffar om man uppgraderat Zonks vapen. Dessutom har Zonk en backburner installerad i foten, som tar hand om allt som kommer i närheten av hans bakdel. Förhindrar snyggt det klassiska problemet med fiender som "tar en bakifrån" för att man lagt sig för nära bakre delen av skärmen. Samtidigt gör det vissa passager alldeles för lätta, och utmaningsnivån går lite upp och ner spelet igenom.
Jag sa Parodius, men den grafiska stilen för tankarna mer åt Ren & Stimpy och cartoon network på 90-talet. Växte upp med det och gillar det, men vissa sprites ser verkligen ut som de blivit ritade av dagisbarn. Soundtracket består av fantastisk medryckande j-pop, PCE:n låter som en NES med dubbelt antal kanaler och jag älskar det.
Finns några brister. Bland annat blir skärmen alldeles för plåttrig när man möter bossar. Dina kulor ser ibland likadana ut som fiendens, och med lite slowdowns på det så händer det ofta att man dör och tänker "vad fan hände där egentligen?" Fast spelet skänker extraliv lite hursomhelst som motvikt till detta, och det blir inget jätteproblem förrän man ändrar till Hard mode. Hard mode var för mig helt omöjligt och jag kom inte ens förbi andra banan.
Ett större problem är Zonks hastighet, som inte går att justera. Så länge du vet vad fiendens nästa drag blir så funkar det hyfsat, men på de sista banorna blir man till en början träffad av det mesta. Jag hade även svårt att vänja mig vid spelets hit detection (träffytan är mindre än Zonk ser ut att vara), vilket ledde till några missade power ups.
Ändå är det ett av de bättre spelen jag spelat till formatet, hittills, och hade betydligt roligare med det här än jag har just nu med Blazing Lazers (bara ett par, tre nivåer in i det iofs).